Rövarkungens ö
(Ulf Dageby)
[Verse 1]
REövarkG#mungen C#msa till mAig vid sEängen sG#ment en naC#mtt:
"Du C#mligger ju där G#mensam! C#mSök din G#megen skBatt"
"Men jAag är ju så lEiten och vC#märlden Bär så stAor!"
DEå sa G#mRövarC#mkungen: A"Den är sC#mtörre Bän du trAor..."
[Verse 2]
"Vad mEenar G#mdu med C#mdet?" sa jAag Eunder min G#mtunga fC#milt
"Kan jag rC#mesa mig ur sG#mängen och C#mgöra G#mvad jag vBill?"
DAå drog rövarkEungen sitt C#mlånga skBarpa svAärd
"Stig Eupp din lG#milla C#mmyra! Aoch vC#misa vad dBu är vAärd!"
[Verse 3]
Och svEärdet sG#mken och bC#mlixtradAe av sEilver G#moch av C#mgull
C#mRövarkungen skG#mrattade: "C#mDig skall jag G#mslå omkBull!
Du dAumma lilla slEav, du sC#mnusar Bpå din bAädd
Du Eär så sG#mnäll och bC#mlåögd Aoch skC#mräckslagBen och rAädd"
[Verse 4]
"Nu sEka jag G#mlära dC#mig någontAing som dEu har nG#mytta C#mav
Följ C#mmed mig på en rG#mesa på RC#mövarkG#mungens hBav!
Där sAtyr jag alla vEindar och kC#mrossar Balla skAepp
som vEågar sG#mtyra mC#motsolAs eller pC#mrövar nBågra knAep!"
[Verse 5]
"Men snEälle G#mRövarkC#mung" sa jaAg och tEänkte G#mpå min C#mmor
"Jag C#mkan väl inte G#mresa C#mutan nG#mågra skBor...?"
Då hAögg han sönder sEängen i ett C#menda vBäldigt slAag!
"Min rEesa, G#mden är sC#mkoningslAös! C#mUtan mBilda drAag..."
[Verse 6]
Ur spEillrorG#mna av C#msängen AsmEög jag sG#mkamset fC#mram
Här C#mgavs ju inte nG#mågon pardon och C#mingen tG#mryggad hBamn
RAövarkungen vrEålade och skC#mrattadBe och skArek:
"Nu sEeglar G#mvi på C#mvågor Aav sC#mtyrka Boch av sAvek!"
[Verse 7]
Och hEemska G#mvar de C#mscenerA, sEom jag G#msen fick C#mse
Vår C#mbåt gled genom bG#mlod och eld och C#möver vG#mäl och veB
Och mina Aögon var försvEarslösa, så C#mljusa oBch så blAå
REövarkG#mungen C#mhånlogA: "SC#me och smBaka pAå...!"
[Verse 8]
Vi Ehade kG#mommit C#mtill en Aö, så svEart och så kG#mlädd av C#msot
Där C#mhade aldrig nG#mågot träd nC#mågonsin sG#mlagit rBot
Jag sAåg en skara mEänniskor, så bC#mleka Boch så grAå
REövarkG#mungen lC#mog och sAa: "Här kC#mommer mBina fAår...!
[Verse 9]
Och Ealla G#mhade fC#mlaggor Aav mEurken tG#merylC#mene
Dom C#mhurrade och vG#miftade, men C#mbara mG#månen skBen
Jag vAar nog lite rEädd på RC#mövarkBungens stArand
Han vEiskaG#mde ur C#mmungipAan: "Jag C#mhar dom Bi min hAand..."
[Verse 10]
Och Enu så fG#mick jag C#mse AREövarkG#mungens C#mö
där C#mingen kunde lG#meva och C#malla vG#mille dBö
"Och fAåglarna...?" sa jEag så tyst, han C#mbörjadBe att lAe
"Där REövarkG#mungen C#mlever Akan C#mingen flByga mAer!"
[Verse 11]
Där hEade mG#man ett slC#mags fabrAik, som vEille G#mallas C#mväl
Man C#mtillverkade pG#menningar ur mC#människG#mornas sjBäl
Den slAet man ut ur krEoppen med med C#mhyrda bBödlars hjAälp
REövarkG#mungen gC#mäspadAe: "C#mDö, Beller sAälj..."
[Verse 12]
Och dEär satt G#malla C#mgamlAa på ett Eensligt G#mlitet sC#mkär
eller C#msattes ut i hG#mavet på sin C#mallra sG#mista fBärd
Och där sAåg man många Eunga på hC#mopplöshBetens strAand
Dom sEamlaG#mde på sC#mnäckAor, som fC#möll ur dBeras hAand
[Verse 13]
Och Eöver G#mhela C#mön AblEixtrade G#mhans svC#märd
SkC#mräcken, den var G#mdelad, C#mingen mG#mera vBärd
Jag sAa till RövarkEungen: "Här C#mär så mBörkt och kAallt..."
Han stEampG#made i C#mmarkAen: "Min C#meld är mBer än Aallt!"
[Verse 14]
Han sEa: "G#mJag sC#mamlar gAuld! och Einget G#mont i C#mdet
Min C#mvilja är mitt sG#mvärd! och C#mdet kan G#malla sBe...
Jag ger Aarbete åt Ealla och C#mom jag skBulle dAö
då bEörjar G#mhavet sC#mvallAa och C#mön går Bupp i rAök!"
[Verse 15]
Han dEansade G#moch skC#mrattadAe och lEekte mG#med sitt sC#mvärd
"Nu C#mhugger jag dig G#mmitt itu! du C#mdumma snG#mälla vBärld!
Vad sAka ni göra Eutan mig och sC#mtyrkan Bi min Aarm!?
UEtan mG#mig så vC#more nAi en pC#motta fBull av sAand..."
[Verse 16]
Då smEög jag G#mbort fC#mrån strAanden i mEånens sG#milversC#mken
Jag sC#mmög från RövarkG#mungen och C#mvinden tG#mjöt och vBen
Jag hAittade en bEåt och lC#made But från lAand
sEakta G#mdrev jag C#mut frAån RöC#mvarkBungens strAand
[Verse 17]
Jag kEände mG#mig så C#mfrusAen, så lEiten G#moch så rC#mädd
Jag C#mlängtade till lG#mjuset, till vC#märmen G#mi min bBädd
på hAavets svarta Eyta, C#munder mBånens skAen
fanns Eingen G#mannan mC#människAa så lC#mångt jag kBunde sAe
[Verse 18]
Jag vEar den sG#mista mC#människAan på dEetta G#mtomma C#mhav
där rC#mövarvinden G#mven över mC#många sjG#mömäns grBav
Men nAär jag var som Eensammast och C#mallt var dBöd och grAåt
hördes plEasket G#mav en C#måraA...!
såg jag skC#mymten av en Bannan bAåt...!