{"source":"Free Chord Book","source_url":"https://www.free-chords.com","license_note":"Free for personal use. Lyrics and compositions © their respective songwriters and publishers.","tab_id":1688833,"song":"Hjältekväde","artist":"Loke Nyberg","content_type":"tab","tab_type":"Chords","url":"https://www.free-chords.com/song/11075804-hjaltekvade-tab-by-loke-nyberg/","api_url":"https://www.free-chords.com/api/v1/songs/1688833?type=tab","rating":0.17411,"votes":0,"content":"Loke Nyberg (Måns Klang) - Hjältekväde\r\n\r\nHjältekväde\r\n\r\n[tab]     [ch]C[/ch]                          [ch]F[/ch]             [ch]C[/ch]\r\nDen tappre hertig Kaspian drog fram med sin armé. [/tab]\r\n[tab]     [ch]F[/ch]                        [ch]C[/ch]\r\nEn mäktig här på femtontusen man. [/tab]\r\n[tab]       [ch]F[/ch]             [ch]G[/ch]           [ch]C[/ch]              [ch]Am[/ch]\r\nIfrån horisont till horisont så långt man kunde se[/tab]\r\n[tab]   [ch]F[/ch]             [ch]G[/ch]              [ch]C[/ch]\r\ni jämna led med skuldran mot varann. [/tab]\r\n\r\nLängst bak gick män med bågar utav smidig idegran\r\noch före dem marchera svärdbärarna fram. \r\nOch framför dem med solen strålar likt en brand i svans och man\r\nskred hästar i ett moln av grus och damm. \r\n\r\nOch uppå varje springare med sköld och spetsig lans\r\nsatt en stolt och ädel riddersman. \r\nOch allra främst i bräschen klädd i solens gyllne glans\r\ndär skred vår stolte hertig Kaspian. \r\n\r\nSå kom man till den blomseräng där slaget skulle stå \r\noch hären bredde ut sig gjorde halt. \r\nOch femtontusen krigarhjärtan började att slå\r\nemedan vapenstål och blickar glänste kallt. \r\n\r\nSå talte hertig Kaspian: ”Vår gräns har blivit kränkt\r\nutav barbarer. Ett förbannat rövarband. \r\nOch detta svärd jag höjer ja, det har min fader skänkt \r\noch jag ska svinga det för arv och fosterland.” \r\n\r\nOch sedan så kom fienden, en vedervärdig syn\r\nmed krökta svärd och klubbor utav sten. \r\nOch med rustningar av härdat skinn och målningar i hyn\r\nlät de pilar fly från bågar utav ben. \r\n\r\nOch pilarna de föll som regn en åskovädersnatt\r\nmen orubblig stog Kaspian och log. \r\nDet var ett leende som brast uti ett segersäkert skratt\r\nsen fick han en pil i pannan, föll pladask och dog. \r\n\r\nÖh, dog hjälten redan där? Jag måste sjungit fel minsann. \r\nNå! Låt oss säga att ur intet kom en gås. \r\nOch den satte sig i pannan på vår hertig Kaspian\r\noch fick pilen som jag nämnde i sitt krås. \r\n\r\nOch Kaspian drog arvestål och vrålade: ”Attack!”\r\nOch hären storma framåt med ett dån. \r\nOch Kaspian han svingade, han stötte och han stack\r\nsen blev han nedhuggen av en liten gubbe bakifrån. \r\n\r\nMen oj, nu blev det fel igen du lede trubadur. \r\nNej, återigen gick våran hertig trygg. \r\nNi kan kalla det för framförhållning, ödet eller tur. \r\nHan hade glömt att han bar en stor säck potatis på sin rygg. \r\n\r\nOch inkräktaren veknade. Nu brast hans östra flank \r\noch riddersmännen storma framåt ifrån väst. \r\nOch Kaspian han njöt av slagets färg och larm och stank\r\nsen blev han krossad av en bortsprungen liten häst. \r\n\r\nNej, förresten! Hästen blev förälskad i en älg. \r\nOch förbluffad stod vår gode hertig kvar. \r\nOch bevittnade hur häst och älg försvann i sly och sälg\r\noch levde lyckliga i alla sina dar. \r\n\r\nTill slut stod hertig Kaspian blick mot blick och svärd mot svärd\r\nmed hövdingen för fiendens armé. \r\nSom svingade sitt krökta svärd för allting han var värld\r\noch gjorde Kaspian till sylta och filé. \r\n\r\nNej tusan vilket dravel. Nu får det vara nog. \r\nVår hertig vann duellen. Det förstås!\r\nOch resten utav fienden föll som furor där han drog. \r\nSnart stod han segrande i sommarsolens bloss. \r\n\r\nFör se inga svärd och pilar får ge hjälten några sår\r\noch inte röra han i ryggen ens en gång. \r\nHan får aldrig blöda näsblod eller ens mista ett hår\r\ni trubadurens insmickrande sång. \r\n\r\nSå här fullför jag mitt uppdrag. Hjälten segrade till sist\r\nsom ni säkert förstått från första ton. \r\nSå blev även detta kvädet fantasilöst, fatt och trist\r\nmed samma gamla huvudperson. \r\n\r\nFör sången måste bli precis som hertigen beställt. \r\nJag säljer dyrt min fjäskande lyrik. \r\nMen i hemlighet jag lovar, drar en hertig ut i fält\r\nså har han samma sköra kött som er\r\nmin obesjungna, bortglömda publik.","plain_text":"Loke Nyberg (Måns Klang) - Hjältekväde\n\nHjältekväde\n\n\n\n\n\n\nLängst bak gick män med bågar utav smidig idegran\noch före dem marchera svärdbärarna fram. \nOch framför dem med solen strålar likt en brand i svans och man\nskred hästar i ett moln av grus och damm. \n\nOch uppå varje springare med sköld och spetsig lans\nsatt en stolt och ädel riddersman. \nOch allra främst i bräschen klädd i solens gyllne glans\ndär skred vår stolte hertig Kaspian. \n\nSå kom man till den blomseräng där slaget skulle stå \noch hären bredde ut sig gjorde halt. \nOch femtontusen krigarhjärtan började att slå\nemedan vapenstål och blickar glänste kallt. \n\nSå talte hertig Kaspian: ”Vår gräns har blivit kränkt\nutav barbarer. Ett förbannat rövarband. \nOch detta svärd jag höjer ja, det har min fader skänkt \noch jag ska svinga det för arv och fosterland.” \n\nOch sedan så kom fienden, en vedervärdig syn\nmed krökta svärd och klubbor utav sten. \nOch med rustningar av härdat skinn och målningar i hyn\nlät de pilar fly från bågar utav ben. \n\nOch pilarna de föll som regn en åskovädersnatt\nmen orubblig stog Kaspian och log. \nDet var ett leende som brast uti ett segersäkert skratt\nsen fick han en pil i pannan, föll pladask och dog. \n\nÖh, dog hjälten redan där? Jag måste sjungit fel minsann. \nNå! Låt oss säga att ur intet kom en gås. \nOch den satte sig i pannan på vår hertig Kaspian\noch fick pilen som jag nämnde i sitt krås. \n\nOch Kaspian drog arvestål och vrålade: ”Attack!”\nOch hären storma framåt med ett dån. \nOch Kaspian han svingade, han stötte och han stack\nsen blev han nedhuggen av en liten gubbe bakifrån. \n\nMen oj, nu blev det fel igen du lede trubadur. \nNej, återigen gick våran hertig trygg. \nNi kan kalla det för framförhållning, ödet eller tur. \nHan hade glömt att han bar en stor säck potatis på sin rygg. \n\nOch inkräktaren veknade. Nu brast hans östra flank \noch riddersmännen storma framåt ifrån väst. \nOch Kaspian han njöt av slagets färg och larm och stank\nsen blev han krossad av en bortsprungen liten häst. \n\nNej, förresten! Hästen blev förälskad i en älg. \nOch förbluffad stod vår gode hertig kvar. \nOch bevittnade hur häst och älg försvann i sly och sälg\noch levde lyckliga i alla sina dar. \n\nTill slut stod hertig Kaspian blick mot blick och svärd mot svärd\nmed hövdingen för fiendens armé. \nSom svingade sitt krökta svärd för allting han var värld\noch gjorde Kaspian till sylta och filé. \n\nNej tusan vilket dravel. Nu får det vara nog. \nVår hertig vann duellen. Det förstås!\nOch resten utav fienden föll som furor där han drog. \nSnart stod han segrande i sommarsolens bloss. \n\nFör se inga svärd och pilar får ge hjälten några sår\noch inte röra han i ryggen ens en gång. \nHan får aldrig blöda näsblod eller ens mista ett hår\ni trubadurens insmickrande sång. \n\nSå här fullför jag mitt uppdrag. Hjälten segrade till sist\nsom ni säkert förstått från första ton. \nSå blev även detta kvädet fantasilöst, fatt och trist\nmed samma gamla huvudperson. \n\nFör sången måste bli precis som hertigen beställt. \nJag säljer dyrt min fjäskande lyrik. \nMen i hemlighet jag lovar, drar en hertig ut i fält\nså har han samma sköra kött som er\nmin obesjungna, bortglömda publik.","chords":["C","F","G","Am"]}